Sjuk ändå.

Visst, sakerna får det att se ut som om jag är frisk. Eller? De borde göra det...
... men när de inte lyckas. Då är jag sjuk.

Ändå ska jag kämpa mig upp till Båstad. Vi ska ju leka lekar imorgon.
Jag vill också vara med. Håll era tummar.
Lova.

Puss.

Alvedon, dusch, body balm, hårinpackning, rakning = En människa.

Auch. Fanken... kände mig som en pigg nittioåring när jag vaknade.
Ont i ryggen, ont i nacken, ont i huvet. mådde illa. Herregud.. nog för många kuddar.
Men de ser ju så fancy ut? Är det värt de?
Så länge man har ett rejält förråd Alvedon på lager så. De hjälpte... Alvedon borde fått Nobelpriset.

Hur som hälst. Öppnade kylskåpet o hade tänkt mig en riktigt god frukost för o dränka mina enorma smärtor.. där låg en tub kaviar.
Mammas motivering: "Alla här hemma bantar!"
hmm, mycket man inte vet när man inte tillbringar så mycket tid hemma hos sina föräldrar.

Stora speglar som möter en när man vaknar är inte att rekommendera. Stövlade in på toaletten. Upptäckte att det var dags att göra nått... drastiskt.
Dusch, body balm, hårinpackning, rakning fick mig att känna mig som en människa igen.

Det finns väldigt bra produkter när man känner sig som ett drägg. Till och med någon liten salva man placerade där man kände sig spänd så skulle de släppa. Och för att inte tala om Sliminggelen. Som stramar åt så man känner sig halvt mumifierad. Men spegelbilden ler.

Tack och lov för alla produkter. Nu måste jag tvätta. De e mindre fancy..
Fancy, vad är detta för ett ord? Nog mitt nya inneord.
SAKER SKA VARA... ... ... FANCY!

Puss.


Klockan 02:54

Oj... klockan blev ju mycket. Jag vet, alla tjatar på mig att jag borde gå och lägga mig i tid? Men jag hade världens viktigaste saker för mig. Hmm, kolla vilka alla bidrag var i årets melodifestival, ringa och snacka med lite olika trevliga små söta personer, sitta o bli irriterad över att klockan blivit mycket och att jag borde ha fixat med hårinpackning nu. Pallar jag? Njä. Sova får det nog bli först.

... räkningen kom till studentmössan idag? Morsan och Farsan räknade ut när de tog studenten. Herregud, skulle jag följa deras fart ska jag ha mitt första barn om sex år? oj... o villa och Volvo och katt? Fick lite panik, men nu är det snart nära? Kommer jag in på högskolan? Får jag jobbet?
Blir jag den stjärna jag drömmer om? Blir jag älskad?

Blir jag alltid såhär djup på nätterna?


Bör jag flytta till Finland och bli skådespelare där??


Jag är i alla fall mäkta nöjd med att jag inte somnade ofrivilligt på sängen, och glömde dator och lampor på. Det är mycket skönare och krypa ner, sätta TV:n på sleep. Lägga huvudet tillrätta och låta drömmarna ta mig dit bara drömmar kan. Där unga blommor aldrig dör och där en stor ensam säng alltid rymmer minst två personer.

Sleep tight, don't let the bedbugs bite.

Puss.

Det är INTE mitt fel.

Välkommen till min nya blogg!

Den här bloggen var väl inte meningen på riktigt. Den bara kom.
Som konsekvenserna av några olika saker. Dessutom var det faktiskt inte mitt fel. Jag LOVAR.
  • Alla har en blogg. Ja alla har en blogg. Herregud, grupptryck kan man inte stå emot. Jag var bara tvungen. Ingen medveten handling.
  • Jag har städat hela dan och det är inget kul på TV. Jag måste ha något seriöst och sofistikerat att göra. Och eftersom TV-tittande inte längre är ett alternativ, så är det inte heller en anledning ja kan rå för.
  • Mobilen har lagt av. Inte mitt fel. Måste försöka hålla kontakt med omvärlden.
  • Det regnar. Trodde ni jag skulle gå ut? Inte om inte någon fixar lite bättre väder? Snö eller sol, vilket som? Men herre Gud, skärp dig. Regn? Kan ju lika gärna sitta här o glo...
  • Jag är helt övertygad om att alla vill läsa om mitt otroligt roliga liv. Jag menar hey, I am tobey.K Inte mitt fel. Snarare en skyldighet.

Slutsats: Alla människor har en blogg??


Se. Det är inte mitt fel. Oskyldiga lilla Tobbe sitter nu här. Och får erkänna för sig själv att han faktiskt har blivit bloggare. NU ska här dokumenteras. Hmm... vad ska jag skriva..Hmm....


Jag skulle kunna skriva allt vad jag har på mig som så många gör i sina modebloggar?.. De måste väl ändå vara fruktansvärt extremt kul för alla o läsa? Ja menar, vad J A G har haft på mig. Ehm, palla.
Jag skulle kunna skriva precis vad jag gör... på pricken. Tobey rör på stortån o sjunger " Walking in Memphis". Ja juste. Den sjunger ja riktigt bra nu med, förbannad text bara.

Neh, jag tror jag gör de här lite som de kommer. Kanske slutar de med att jag frenetiskt skriver hela tiden? Kanske går ni in varje dag o tänker? Varför gör den slöa jäkeln inget.

Hur som hälst, jag har en blogg nu.
Jag är en medmänniska och än så länge har jag hälsan i behåll.

                                        
                                                                                                                                                                                      Puss.